Problematiken med att välja objekt har verkligen uppenbarat sig denna gång. Då jag i min studie kommer försöka koppla problematiken med det kubistiska bildrummet till Marners rum (avbildade, avbildande och referentiella rummet) var jag tvungen att måla av "verkligheten" (jag har tidigare utgått från endast fotografier). Bilderna nedan visar alltså det referentiella rummet, det som omger mitt staffli. Jag tänkte först göra det enkelt för mig och använda ett enkelt stilleben som utgångspunkt men valde att ta andra vägar. Främst på grund av att det kubistiska måleriet handlar mycket om form och jag tilltalas mer av de mänskliga formerna än formerna av "döda ting" men också för att jag inte kan tillbringa timmar med att måla något jag inte tror på. Det är mer spännande att utgå från något levande, även om svårigheterna med själva avbildandet blir betydligt större. Jag började med att spänna upp ett tygstycke bakom den del av soffan där Emilia skulle sitta. Jag valde soffan för att den innehåller ett djup som jag tänkte kunde bli spännande i själva måleriet senare. Tyget spände jag upp för att avgränsa mig, men främst för att få en annan yta än den ursprungliga vita tapeten. Jag tycker om vecken, och skuggningarna som blir när man använder tyg.
Jag började med att skissa på en bit papper för att hitta formerna och bestämma hur mycket som skulle finnas med av rummet i den slutgiltiga målningen. De första skisserna blev en vanliga utan något kubistiskt, i de senare har jag försökt bryta upp objektet något och använda mig av flera perspektiv. Det var svårt att skissa på en så liten yta och jag märkte snabbt att det var ingen idé. Samtidigt som jag skissade fotograferade jag objektet från olika håll för att kunna gå tillbaka och titta på detaljer. Resultatet blev 15-20 fotografier bara vid det första skisstillfället.
Vid det andra skisstillfället valde jag att skissa direkt på duken med dom mindre skisserna bredvid mig som vägledning. Svårigheten var främst att inte fastna i det "vanliga tänktet" och avbilda objektet från bara ett perspektiv och så "verklighetstroget" som möjligt. Jag valde att bryta upp objektet i stora former först för att sedan göra ytterligare mindre uppbrytningar. Det var otroligt svårt att avbilda objektet från flera perspektiv, samtidigt som kompositionen måste funka som helhet. Jag vet av tidigare erfarenhet att allt ändå blir annorlunda när man börjar arbeta med färgen, men på grund av att Emilia inte kommer kunna sitta där framför mig varje gång jag ska måla så var jag tvungen att göra en så noggrann skiss som möjligt. Varje streck som görs för att bryta upp objektet blir avgörande, då det kan föra skissen framåt eller förstöra hela kompositionen. Detta har gjort att det tagit lång tid att skissa och man har fått tänka igenom varenda streck innan man lagt dem. Jag har hela tiden strävat efter att inte släppa objektet för mycket när jag försökt strukturalisera det geometriskt, det vill säga inte bryta upp det för mycket då jag vet att det uppstår svårigheter i måleriet som blir svåra att korrigera. När man skissar på det här sättet får man försöka fantisera om hur ytorna och djupet kommer se ut när färgen kommer till, men jag tror jag klarat av det ganska bra. Vissa geometriska former uppenbarar sig direkt när man tittar på objektet men andra måste man konstruera på duken. Jag valde som jag nämnt tidigare att utgå från dessa uppenbara geometriska former och jobba mot mindre detaljer. Den mänskliga kroppen är generös med geometriska former och man förstår varför Braque och Picasso använde den ofta. Gitarren då? Jo den valde jag främst för att den också har bra former som är spännande att måla kubistiskt men den ska också ge ballans åt kompositionen som helhet. Vi får se hur det blir...
Fotografierna visar den i stort sett färdiga skissen men man ser också det "verkliga" objektet som jag valt att avbilda. Emilia rörde på sig ibland vilket jag försökt ta vara på och skissa av, samtidigt som det ska funka med det perspektiv som redan avbildats. Otroligt svårt. Fotografierna som jag tagit (minst 40 st) kommer bli till stor nytta under själva måleriet då jag kan gå tillbaka till de perspektiv jag använt mig av i skissen. Jag får se om jag ska ta en omgång med skissande till eller om jag ska börja måla.
Over and out
/cm
