Varför måste du vara så jävla elak? Jag har börjat tvivla på om du överhuvudtaget känner empati, du kanske har glömt bort vissa saker under åren. Alltid är det något som du kan attackera eller påpeka och även om det är småsaker så tär det på mig. Jag har alltid sett upp till dig, och nu när jag är mitt uppe i en förändring som du redan gått igenom kanske jag behöver en förebild. Just nu känns det faktiskt som om du sätter dig själv i främsta ledet för ofta, vi andra som står i kö då? Jag är inte perfekt och kanske hör av mig för sällan men när vi ses så är jag i alla fall inte elak.